Den islamiska regimens skenval

Islamiska republikens skenpresidentval var i stor utsträckning bojkottad trots en stämning av skrämsel och förtryck. Det var uppenbart att Khatami skulle bli vald; han var påtagligt systemets utvalda kandidat. Även om regimens propagandaapparat uppmuntrade massdeltagande kan dess statistik om antalet som faktiskt röstade inte tas på allvar utom av regimens kumpaner. Uppgifter som Irans arbetar-kommunistiska parti (IAP) och de övriga oppositionella organisationerna fått från olika städer och valkretsar tyder på en allmän bojkott mot denna valceremoni i Iran. 99 procent bojkottade det s k presidentvalet i Europa och Nordamerika. Före valdagen inleddes en allmän rörelse mot denna parodi. Regimen tvingades använda sig av valfusk eftersom uppgivandet av det riktiga antalet väljare skulle betyda regimens nederlag.

Även om Khatami en gång till har blivit chef för regimens verkställande makt kan detta klart inte längre vara en källa till hopp för hans falang. Hans falang har ingenting mer att erövra. Dess legitimitet ifrågasätts även inom dess eget led; den s k heroismen har ersatts med kapitulation och skingring. Å andra sidan är högerfalangen mer bräcklig än någonsin. Jämfört med föregående omgång kunde den inte ens ställa upp sin egen kandidat. Jämfört med för fyra år sedan är hela Islamiska republiken svagare och mer desperat. Den måste konfrontera en allt kraftfullare folkrörelse mitt inför ändlösa ekonomiska, politiska och sociala kriser samt inre splittring. Avslutningen av presidentvalet kommer inte att minska regimens allsidiga kriser och inre motsättningar; tvärtom, den kommer att intensifiera dem. Förnyad maktkamp inom regimen har redan börjat.

Den kommande perioden kommer att vara en period av protester, särskild arbetarnas; den kommer att vara en period av samhällets radikalisering och framträdandet av en rörelse för att driva bort regimen, med IAP vid frontlinjen av denna progressiva rörelse. Denna rörelse är i dag mer än någonsin beredd för att konfrontera Islamiska republiken och dess förkrossade och vacklande falanger. Den kommande perioden tillhör denna rörelse, som kommer att forma samhällets framtida politiska liv.

Störtandet av Islamiska republiken är en längtan hos det iranska folkets flertal. Dess störtande är ett förhandsvillkor för en grundläggande förbättring i deras liv. IAP uppmanar arbetarklassen och alla progressiva människor i Iran att intensifiera sin kamp för störtandet av Islamiska republiken genom att samlas runt IAPs program för upprättandet av ett bättre, fritt och jämlikt samhälle.

Irans arbetar-kommunistiska parti

2001-06-10