Ni är medvetna om att under de senaste 26 åren har Irans folk levt under en av de mest barbariska regimerna i modern tid. I Iran råder ingen yttrandefrihet, och anspråk på yttrandefriheten bestraffas med tortyr och avrättning. Att älska är ett brott, vilket bestraffas med piskning och stening. Kvinnor ses genom lagen som tredje klassens medborgare som råder under sexuell apartheid. Barn är slavar; arbetare svälter ihjäl; drogmissbruket är okontrollerbar, speciellt bland ungdomar, tack vare distributionen av billiga droger; prostitution är vidsträckt då fattigomen är omfattande; tiotusentals barn lever på gatan, utan skydd och omtanke; människor står i kö för att donera sina organ, allt för att klara sin vardag… listan är lång.

Ni måste också förstå att varje gång människor försöker att förbättra sina liv, varje protest emot deras situation, tillbakavisas. Följande punkter är bara några av alla dåd som regimen utfärdat endast under de senaste veckorna:

• En protest för att befria politiska fångar utanför Tehrans universitet med tusentals protestanter attackerades brutalt. Mor till Manouchehr och Akbar Mohammadi, två studenter som tillfångatagits av politiska skäl, arresterades och togs till en okänd destination.
  


• I staden Mahabad, i västra Iran, tillfångatogs en ung man vid namn Showaneh Ghaderi som brutalt mördades den 10 juli. För att sprida rädsla band man fast hans kropp bak på en lastbil och släpade den genom gatorna.
  


• I staden Sanandaj, i västra Iran, mördades en ung politisk fånge vid namn Vafa Amani under fångarnas protest.
  


• En rebellisk aktivist, Bayazid Ma’roofi, mördades. Protesterna som följde efter hans död i ett flertal kurdiska städer tystades brutalt av regimen. Under skrivande stund, har ett flertal människor dödats och hundratals arresterats och fängslats.
  


• Den 17 juli återtogs dödsstraffet för den 24 årige Kobra Rahmanpour.
  


• Den 19 juli hängdes två tonåringar, en under 18 år, i Mashad. Deras dom var homosexualitet. Hängningen ägde rum på ett torg öppen för allmänheten.
  


• Textilarbetarna protest i centrala Kerman den 27 juli, attackerades hänsynslöst. En gravid kvinna drogs på marken och sparkades i ryggen, medan en annan arbetare fick sitt ben överkört av en bil, som flyttades av skärhetsstyrkorna.
  


• Under de senaste dagarna har många människor, i södra delen av Ahvaz, tillfångatagits för att ha protesterat mot att deras magra, ekonomiska besparingar har beslagtagits av ekonomiska nätverk som är kopplade till regimen.
  

Just nu lider tusentals fångar i den islamiska regimens fängelser. De lever under fysisk och psykisk tortyr. Det finns även högt konfidentiella fängelser där mindre kända politiska fångar befinner sig under högt omänskliga förhållanden. Den senaste upptäckten som gjordes av en före detta officer på den tyska ambassaden i Iran har öppnat upp en aning för den tortyr som pågår i Pajaee fängelset i staden Karaj.

De iranska myndigheterna tolererar inte ens kritik från dess tidigare vänner. Akbar Ganji, en tidigare högt uppsatt officer i den Islamiska republiken, och ett antal av hans medarbetare, har blivit dömda till en långsam död i ensam fångenskap.

Hundra tusentals arbetare har blivit tvingade till svält och en långsam död då de inte har fått sina löner på flera månader, ibland år. Till och med slavarna brukade få mat av sina slavdrivare. För några dagar sen bad en arbetare vid Ghale-Zari gruvorna i den nordöstra staden Birjand, Gholi-zadeh, om han kunde få sin lön utbetald för att kunna betala vårdkostnaderna för sin sjuka fru, han hade då inte fått sin lön på 17 månader. Arbetsgivaren vägrade, vilket resulterade i att han brände upp sig själv. Han dog senare på sjukhuset av skadorna. Liknande händelser sker i Iran dagligen.

Att tvingas neka sitt barn en utbildning av ekonomiska skäl är ett växande fenomen. Familjer som bryter upp, drogmissbruk och tigga på gatorna är vardagsmat för många arbetslösa.

Trots all denna avdagatagande, misslyckas internationell media att reflektera det som sker i det iranska samhället. Detta beror på att de följer sina länder utrikespolitik, det har alltså politiska skäl. Tyvärr har människor och deras rättigheter förtryckts på grund av politiska intressen och banden mellan länder och företag. Egentligen borde en minsta antydan på det mördande och tortyr som pågått i Iran under de senaste 26 åren räcka för att röra om i maskineriet och uppmärksamma hela världen för att få människor att protestera för människors rättigheter i Iran. Varje enstaka av dessa fall är tillräckliga för att upprätthålla en internationell tingsrätt och åtala regimens ledare. Avrättningarna av 100,000 politiska fångar mellan år 1981-1983, den konfidentiella utrotningen av tio tusentals politiska fångar år 1987 samt morden på hundratals politiska rebeller utomlands är en del av brott som den Islamiska republiken har begått.

Jag uppmanar att ni genom era protester och ert stöd hjälper oss att förändra den iranska befolkningens situation. Ta till all er makt för att protestera mot den situation de befinner sig i. Försvara deras rättigheter och deras kamp för frihet, från förtryck och tortyr.

www.wpiran.com