Alla försök till rättfärdigandet av den islamiska regimen är dömda till nederlag!

* Pjäsen ”Bernarda Albas hus” och panelen ”Dialog eller tystnad”

Berlin-konferensen 2000, var ett av de viktigaste gemensamma projekten för den tyska och iranska islamiska regeringen som hade till uppgift att pracka president Khatami på det iranska folket och att visa en annan, mer uppskattande och opinionsvänlig bild av hela den islamiska regimen. Projektet misslyckades tack vare Irans arbetarkommunistiska partis och andra regimfientliga krafters kraftiga motstånd. Men trots Berlinkonferensens nederlag och Khatamifalangens fiasko fortsätter väststaters och deras kulturella institutioners ansträngningar för att rättfärdiga den islamiska regimen. Skillnaden är bara att de inte längre kan använda sig av mördare som herr Jalaipour inför folkopinionen eller komma med skådespelet ”en liberal islamisk republik”. Den här gången försöker de använda sig av den berömda, av Franco-fascisterna avrättade spanska poeten Federico Garcia Lorcas namn. Bara det att de har måst distansera sig från Berlinkonferensen och de shiitiska passionsspelen och istället utnyttja Lorcas namn, visar på det starka politiska motstånd som finns mot regimen utomlands. Frågan är bara varför en teaterföreställning föranleder att arrangera en panel under beteckningen ”Dialog eller Tystnad”? Vilken roll spelar utrikesministern Anna Lindh som besökte nyligen Iran iklädd den islamiska slöjan? Vilket lands tur blir det efter Sverige?

”Dialog eller Tystnad” har kännetecknat den svenska regeringens och alla andra europeiska länders utrikespolitik gentemot den islamiska regimen: ”tystnad” mot regimens brutalitet och öppnandet av ”dialogens” dörrar och erkännandet av den. Den verkliga frågan består inte av ”Dialog eller Tystnad” utan ”protest eller kompromiss”. I denna plan spelar det svenska utrikesdepartementet huvudrollen. Herr Roberto Ciulli och de andra aktörerna fungerar som en katalysator för denna policy. De olika paneldebatterna och kulturturerna syftar just till att tillrättalägga denna plan.

Roberto Ciulli gjorde för några månader sedan ett misslyckat försök att öppna dörrarna för den islamiska regimens passionsspel och sorgeceremonier i europeiska festivaler. Teaterfestivalen i Mülheim i Tyskland i år var tänkt att bli skådeplats för ett islamiskt ”passionsspel”, en av de mest reaktionära yttringarna för den islamiska kulturen. Men den rättmätiga protestvågen från Irans arbetarkommunistiska partis aktivister, konstnärer, kulturpersonligheter och folk i allmänhet tvingade de s k kulturarbetande ”passionsspelarna” att ställa in sitt framträdande och på så sätt satte stopp för dessa ceremonier i Tyskland. Istället för shiitiska passionsspel använder nu Roberto Ciulli sig av Lorcas teaterpjäs ”Bernarda Albas hus”. Det konstiga är att han använder Lorcas verk för att rättfärdiga de makthavande Franco-fascisterna i Iran!

Den svenska regeringen och alla andra måste vara förvissade om att Irans arbetarkommunistiska parti och de frihetsälskande människorna som flytt från det islamiska helvetet i Iran, kommer att avslöja varje försök att rentvå den förtryckande, kvinnofientliga, frihetskuvande och konsthatande regimen. Det svenska utrikesdepartementet och herr Roberto Ciulli får sig tilldelat med all säkerhet det frihetsälskande iranska folkets hat. Inga ansträngningar kommer att kunna rättfärdiga eller framlägga regimen som en progressiv regim i Iran. Makthavarna inom den islamiska regimen, vilka västmakterna förespråkar dialog med, är i själva verket jämställda med Hitler, Franco och Pinochet. De har dömt Salman Rushdie till döden och har avrättat tiotals iranska ”Lorca” och hundratusental kommunister och motståndare. Att rentvå denna regim kommer att bli en skammens fläck för dess förespråkare! Vi garanterar detta!

Irans arbetarkommunistiska partis utlandsorganisation – Sverige

2002-05-04