Presidentvalet i Islamiska Republiken Iran

Högerfalangens sammetskupp

Valet av Ahmadinejad som president fick ett skandalöst slut på Islamiska Republikens skenpresidentval – skandalös inte för övervägande delen av Irans folk som gick emot och demaskerade valet, utan för den islamiska regimen i sin helhet och de som på ett eller annat sätt förespråkade deltagande i det.

Den nya presidenten framställer regimens oförmåga och desperation framför den växande revolutionära rörelsen i Iran. Den mest reaktionära kärnan i regimen förde Ahmadinejad till makten efter den riktiga bedömningen att Rafsanjani inte kan driva tillbaka den folkliga rörelsen och minska regeringskrisen men med den felaktiga uppfattningen att dess hizbollahkandidat kan. Ett sådant utspel från högerns extremistfalang är liksom en kupp men av dummaste slag. Det är kupplikt eftersom det är en plötslig handling av regimens hizbollahfalang för att koncentrera makten i händerna på sig själv och att övergå till ett öppet och naket förtryck av det protesterande folket. Det är dumt därför att det objektiva politiska läget inte kommer att tillåta denna falang att lyckas, utan tvärtom kommer det att skapa en motreaktion mot det. Om högerfalangen och den nakna, öppna och direkta förtryckarpolitiken utan att tillgripa ”reformer” och ”gradvisa förändringar” hade någon chans att skrämma samhället, då skulle det inte funnits redan från början något behov av Khatamifalangen eller de så kallade ”reformvänliga”. Khatamifalangen som fungerade som ett bålverk mot det regimstörtande folket har i dag misskrediterats och blivit värdelöst, vilket ytterligare försvagar regimens förmåga att undertrycka. Hizbollahs sammetskupp, som inte skedde med stridsvagnar och vapen utan med valfusk, är en desperat åtgärd snarare än en styrkedemonstration.

Sedan någon tid tillbaka har maktkamp mellan olika falanger varit ett bestående inslag inom regimen så att den inte kunnat bringa ordning i sitt eget led. Framträngandet av en okänd hizbollahkandidat förbi andra välkända kandidater kommer att intensifiera motsättningen och splittringen inom regimens led. Men även om regimen ska kunna lösa sina interna konflikter och få alla dess gäng att underkasta sig till Ahmadinejad, kommer samhälle förvisso inte att fördra honom. Regeringskrisen har inte påbörjats med presidentvalet och kommer inte heller att avslutas med det, utan den kommer att fördjupas och bli mer uppenbar. En president som har kallats fascist och taliban av sina rivaler, som inte ens har legitimitet inom regimens olika grupperingar och som ”valts” genom valfusk visar tydligt den islamiska regimens bankrutt. Det ”val” som skulle ge legitimitet åt regimen avslöjades i själva verket av folket som ett bedrägeri och en stor lögn. Efter en sådan presidentvalfars kommer regimen att bli mer isolerad, mer hatad, mer splittrad och mer försvagad gentemot ett folk som är angeläget om befrielse och närmar sig seger.

Ett annat resultat av ”presidentvalet” var att rättmätigheten av den radikala och revolutionära politiken gentemot regimen liksom alla dess så kallade reformvänliga och nationalist-islamiska opposition ännu mer bekräftades och därmed ökades stödet för det revolutionära ledet. Det visade sig tydligt för alla att så länge den islamiska regimen är vid makten, är val eller folkomröstning bara innehållslösa och meningslösa ceremonier och att varje försök att reformera regimen är absurd. Med detta ”presidentval” försvann återstående illusioner och förhoppningar om en förbättring av situationen på något annat sätt än genom en revolution och genomgripande förändringar medan det vänsterpräglade och radikala synsättet vann terräng bland folket. En sådan politisk skandal har skapad förutsättningar för befrämjandet av revolutionära idéer och förstärkandet av Irans arbetarkommunistiska parti, som revolutionens förtrupp, i en massivt social skala.

Irans arbetarkommunistiska parti uppmanar arbetarklassen och folket i Iran att föra revolution mot den islamiska regimen och för ett fritt, jämlikt och mänskligt samhälle.

Frihet, jämlikhet, arbetarstyre!
Länge Leve revolutionen!
För den socialistiska republiken!

Irans arbetarkommunistiska parti
2005-06-25

www.wpiran.com