Jag är en människa av samma kött och blod som er. Just nu känner jag mig som en kropp utan själ. Rädslan för avrättning hindrar mig att le eller att glädjas över något. Många frågar mig varför jag fortfarande sitter i fängelse trots att jag har blivit så känd över hela världen. Att sitta i fängelset är inget i jämförelse med vad som väntar mig, jag är ett hårsmån från döden. Jag är som er andra rädd för att dö. Jag vill inte hängas. Hjälp mig så att det här brevet inte blir mitt sista.

Mina kära föräldrar och min handikappade bror som är så oroliga över min situation hoppas som tidigare på ert stöd. Ibland tänker jag på hur mitt liv hade kunnat se ut. Tänk om jag hade haft möjlighet att avsluta mina studier istället för att betjäna min mans släkt. Jag har lidit mycket och haft det väldigt svårt. Jag är ett offer, ett offer som ska hängas. Jag förtjänar inte detta öde.

Mina dagar är förskräckliga och mina nätter mardrömsfulla. Jag ber om er hjälp. Återigen sträcker jag ut mina armar mot er som har stöttat mig och sagt att Kobra inte får avrättas. Gör allt ni kan för att rädda mig, för att hindra avrättningen. Jag gillar att vara fri. Inom mina drömmar drömmer jag om frihet och det ljuvliga livet efter det.

Jag har lidit tillräckligt mycket. Hjälp mig att slippa denna förskräckliga mardröm, som väcker mig med mitt skrik av rädsla på nätterna. Hjälp mig så att den inte blir till verklighet. Hjälp mig, befria mig från dödsdomen. Gör allt ni kan. Tiden går och för varje sekund kommer avrättningen allt närmare. Jag ber om er hjälp. Jag är så rädd att bli hängd. Jag hatar lyftkranen och repet. Jag är dömd att hängas. Hjälp mig. Alla andra vägar är stängda för mig. Ingen annan lyssnar på mig. Mitt enda hopp är riktad till alla människor som har stöttat mig och som hör min vädjan om hjälp. Jag vill krama om mina föräldrar.

Till slut tackar jag mina föräldrar och alla de människor som har stöttat mig i min kamp för att leva!

Kobra Rahmanpour
Evin fängelset
September 2006

www.wpiran.com