Till följd av
skenrättegångarna mot ett antal personer som deltog i Berlinkonferensen skrev
Svenska Parlamentariska Kommittén för Mänskliga Rättigheter i Iran, bestående
av representanter för samtliga riksdagspartier, ett brev under rubriken ”Upprop
för mänskliga rättigheter i Iran” 29 november. I brevet som är ställd till
utrikesministern Anna Lindh sägs det:
Valen i Iran i vintras
väckte på många håll förväntningar om en demokratisk islossning i landet. Det
iranska folket visade att man tröttnat på det ortodoxa prästerskapets makt och
att kampen för mänskliga rättigheter äntligen syntes krönas med framgång.
Reformanhängarna vann parlamentsvalet stort i februari samtidigt som den reformvänlige
prästen Khatami valdes till landets president.
Utvecklingen under det senaste halvåret har dock grusat många förhoppningar.
Det konservativa etablissemanget fortsätter att motarbeta den reformprocess som
inletts. Förföljelser av journalister, publicister och oliktänkande fortsätter.
Ett tjugotal tidningar har förbjudits. Ett stort antal reformaktivister,
försvarsadvokater och andra förkämpar för yttrandefrihet och mänskliga
rättigheter drabbas av yrkesförbud, fängslas och riskerar inte sällan långa
straff eller till och med dödsstraff i den speciella islamiska
inkvisitionsdomstolen …
Ärade
representanter!
1. Det är glädjande
att er kommitté försvarar de som yttrade sin åsikt vid en konferens och har för
detta ”brott” ställts inför rätta. Ingen myndighet får förfölja någon p g a att
han eller hon uttalat sin synpunkt. Vi kräver också de här personernas
frisläppande. Vi anser att inte bara de
islamiska speciella domstolarna utan också alla domstolar i Islamiska
republiken saknar behörighet för att driva någon rättsprocess mot medborgarna.
Även regimen själv saknar all legitimitet. För att nu inte tala om att en del
av dem ni ser som ”reformanhängare” är politiska brottslingar som
tidigare hade viktiga roller i att upprätta de skräckinjagande säkerhetsorganen
och förtrycka folket. I dag pratar dessa med stolthet om den perioden.
Om deras rättegångar är
offentliga och de sätts under strålkastarljuset är det därför att de är en del
av etablissemanget. Vore de politiska fångar, kommunister, arbetaraktivister,
ateister, frihetsivrande kvinnor, sekulära ungdomar eller regimmotståndare så
skulle det inte finnas offentliga rättegångar och stort pådrag av massmedia.
För dessa grupper plågas inte era samvete förstås!
2. Det är märkvärdigt
att ni nu efter tre och ett halvt år erkänner att er tolkning av den politiska
utvecklingen i Iran har varit felaktig, era förväntningar svikits och era
”förhoppningar grusats”. Först nu inser ni att med ”de repressiva krafternas
massiva offensiv mot reformanhängarna” har ”yttrandefriheten och de mänskliga
rättigheterna kränkts i Iran”!
Det iranska folket
godtar inte detta från er. Ni hade kännedom om allt. Den islamiska regimens
oavbrutna förtryck, den extrema rättslöshet som den påtvingat folket, de
otaliga förbrytelser som den begått mot folket och alla frihetsberövanden i
samhället – allt detta har fått genomslag i massmedier. Ni vet alla att kvinnan
är rättslös i det samhället, att inte räknas som människa, att stenas till
döds, att utsätts för könsapartheid på offentliga platser. Ni vet att det är
obligatoriskt att bära slöja, att representanter för islam och sharia i
statsmakten har fått en total diskriminering att råda över 30 miljoner kvinnor.
Ni har med detta visat att ni inte är oroliga för de mänskliga rättigheterna i
Iran.
3. Ni vet väl att
förutom era favoriter, tjugotal ”reformvänliga” tidningar, så har hundratals
publikationer förbjudits i Iran. Dess medarbetare fängslades och torterades.
Tiotals politiska partier och kvinnorättsorganisationer sprängdes och olagligförklarades.
Tusentals aktivister dömdes till dödsstraff i de islamiska
inkvisitionsdomstolarna i tvåminutersrättegångar utan försvarsadvokat och utan
massmediala pådrag. En stor del av dessa ”reformanhängare” som har blivit era
Prometeus spelade nyckelroller i denna islamiska förintelse eller är
medbrottslingar. Tiotusentals avrättades och deras anhöriga vet inte ens var
deras begravningsplatser ligger. Och de som klarade sig undan berövades sina
sociala rättigheter bara p g a sin politiska verksamhet och sin kamp för
yttrandefrihet. Varför höjde ni inte era röster till stöd för dessa människor?
Varför värnar ni inte om dessa människors rättigheter?
4. Ni vet väl att
facklig verksamhet är förbjuden i Iran och den besvaras med fängelsestraff
eller avrättning. Namnlistan på de fackliga aktivisterna som torterades och
avrättades av dessa ligister p g a sina ansträngningar för att organisera
arbetarna och försvara deras rättigheter, är lång. Just nu när dagens
”reformanhängare” som är gårdagens mördare försvarar Islamiska republikens
grunder och ”det ortodoxa prästerskapets makt” framför kameror, riskerar
Bageriarbetarfackets ordförande i Saqqez, Mahmoud Salehi, sitt
liv i regimfängelse
p g a sitt allvarliga hälsotillstånd. Miljontals arbetare från olika världsdelar
har uttalat sitt stöd för honom och krävt hans frisläppande. Men ni vägrar att
nämna honom som en riktig anhängare av frihet och de mänskliga rättigheterna.
Eftersom ni stödjer den islamiska regimens parlament och regering – förövarna
av förbrytelser mot det iranska folket – som ”reformanhängare”!
De ni syftar på
mänskliga rättigheter, lika väl som Islamiska republikens ”reformanhängares”
mänskliga rättigheter, gäller inte alla. För er är de övriga uppenbarligen inte
människor. Denna nonchalans mot människornas frihet och rättigheter är
gemensamt för alla demokratier, både i den liberala och den sk islamiska
demokratin – bortsett från deras skillnader.
5. Ungdomar utgör 60%
av det iranska samhället. Kan ni tänka er att den här gruppen också är en del
av det iranska folket, de också är människor och har sina rättigheter?
Ungdomarna kräver arbete, arbetslöshetsersättning, politiska friheter, sexuella
friheter, ett meningsfullt och glatt liv. Er favorit Khatami-regeringen som bär
det högsta ansvaret, förtrycker, skrämmer och förnedrar denna grupp. I stället
för att tillmötesgå deras krav tillhandahåller den billig narkotika för dem.
Universiteten, skolorna och gatorna i iranska städer är skådeplatser för
ungdomarnas protester mot det islamiska helvetet och för sammandrabbningar med
regimstyrkor. Om ni verkligen bryr er om de mänskliga rättigheterna, om ni
känner vördnad för individen och dess frihet så varför blundar ni för detta
brutala förtryck?
6. Det finns ingen
”spirande reformprocess i landet”. Detta är bara ansträngningar från regimens
båda falanger för att bryta sig loss ur en allsidig politisk, ekonomisk,
social, ideologisk och kulturell återvändsgränd. Det iranska folket är modernt
och icke-religiöst. Medborgarna vill inte ha en islamisk regim utan de vill att
regimen ska avgå. De har trätt in på arenan mot den.
”Reformanhängarna”
och de personer som för er ”arbetar för ökad yttrandefrihet i landet” är trogna
ända in i märgen mot det islamiska systemet. Men skriv inte upp de
icke-regimtrognas arbete, som utnyttjar motsättningarna inom regimen och
bedriver sin verksamhet legalt, på regimtrognas konto.
7. Ert
ställningstagande av i dag mot kränkning av de mänskliga rättigheterna i Iran
är hycklande. Ni stödjer inte det iranska folkets rättigheter utan gör ett
diplomatiskt utspel bland ”de konservativa och reformvänliga”. Ni är partiska i
deras tvist. Ni är partiska också i motsättningen mellan folket och regimen.
Där tar ni sida för en del av regimen. Detta är ert utrikespolitiska ställningstagande
som stämmer överens med era intressen. Men denna politik väcker bara det
iranska folkets avsky.
Khalil Kajwan
Ordförande för Irans
arbetar-kommunistiska partis utlandsorganisation – svenska sektionen
2000-12-06
kajwan@algonet.se
070- 765 32 34
Kopia till:
Svenska pressen
Internationella
massmedier
Iranska
oppositionella organisationer