Den 15 november 1999 gav det
islamiska parlamentet (Majlis) anvisningar till regeringen om att deportera två
miljoner invandrararbetare som bor i Iran senast mars 2001. Detta är en etnisk
rensning jämförbar med nazisternas förbrytelser.
Flertalet av dessa två
miljoner människor är av afghansk härkomst och har bott i Iran i många år. De
har nu bosatt sig i Iran och bildat ett liv för sig själva. Några av de
hårdaste sektorerna i landet, som tegelbrännugnar, djupa vattenbrunnar,
avloppsvatten, kyckling- och nötuppfödningar, drivs med billig arbetskraft från
den här delen av arbetarklassen i Iran. Runt 20% av dessa invandrare har kommit
från olika regioner i Irak och under de senaste åren varit föremål för en
växande skrämsel och trakasseri.
Förevändningen för dessa
människors deportation är den välkända fascistiska formuleringen ”minskning av
arbetslöshet för infödda arbetare”. Det är uppenbart att de invandrarna inte är
orsaken till arbetslöshet i Iran. Inte heller i Tyskland, Kanada eller Japan.
Arbetslöshet är snarare resultatet av det kapitalistiska systemet och under den
nuvarande situationen i Iran är den särskilt orsakad av den islamiska regimen.
Om folket i Iran ska befrias från en rättslöshet och arbetslöshet utan
motstycke, behöver de först och främst ”deportera” Islamiska republiken.
Huvudskälet bakom beslutet
om att deportera invandrararbetarna är politiskt. Islamiska republiken som är
djupt indragen i ett klickkrig och möter desillusionerade massor, söker
desperat en utväg. Islamiska republiken är inriktad på att underblåsa glöden av
iransk nationalism och antiafghansk fascism för att skapa splittring bland
människor och avleda de pågående
protesterna och den växande arbetarkampen. Den monarkistiska oppositionen, de
nationalistiska krafterna och sådana som Tudehpartiet stödjer regimen i detta
ändamål.
Alla vet att under de senaste två årtiondena har
afghanska och andra invandrararbetare varit utsatt för de hårdaste
nationalistiska och chauvinistiska angrepp. De har fått utstå de hårdaste
villkoren för att skaffa ett ynkligt liv för sig och sina kära. Om en humanitär
regim var vid makten i Iran skulle den ha avskaffat den nationella identiteten
och de här människorna skulle ha erkänts som en del av samhällets verkliga
ägare och som likvärdiga medborgare.
Vi uppmanar arbetarna, alla
frihetssträvande människor och de som hyser frihet och jämlikhet att vara
medvetna om denna komplott och protestera mot regimens plan om att deportera
utländska arbetare från Iran. Erkännandet av medborgarskap och rätten att
arbeta för alla ”utländska” arbetare är ett praktiskt mått på de politiska
krafternas fasthållande vid frihet och på deras ärlighet.
Vi uppmanar alla
arbetarorganisationer, alla progressiva, antirasistiska, människorätts- och
flyktingorganisationer att driva en internationell kampanj mot detta dekret. Vi
för vår del gör allt för att hindra denna mänskliga katastrof. Vi är säkra på
att vi kommer att se alla hederliga och frihetsivrande människor på vår sida.
Erkänn rätten att arbeta och
medborgarskap för alla invandrare bosatta i Iran!
Ned med Islamiska republiken
Frihet, jämlikhet, arbetarstyre
17 november 1999