Folk visar ingen respekt för en terrorregim, Tala för er själva!

Onsdagen den 24:e december mötte ambassadören Hans Andersson president Khatami i Teheran. Under detta möte framförde ambassadören sin glädje över den positiva och framåtskridande relationen mellan respektive länder och att svenska staten och dess befolkning visar stor respekt för relationen med den islamiska republiken.

Det är inte häpnadsväckande att svenska staten, i likhet med flertalet europeiska stater, visar hög uppskattning för en barbarisk regim som brutalt kränker mänskliga rättigheter. Om kränkandet av mänskliga rättigheter var ett faktum i dessa staters affärsintresse, skulle en ”kritisk dialog” vara poänglös. Händelserna visar att det inte bara är makthavarna som har varit ute efter ett intimt samarbete med regimen i Iran, utan också anhängarna av ”ekonomisk bojkott” berömmer idag Khatami. Till syvende och sist har de följt samma strategi.

Hans Andersson är ambassadör för en stat som stödjer kapitalismens intressen i Sverige, just däri ligger orsaken till hans stora respekt för regimen. Den stat som är tyst gentemot regimens

terrorisering av arbetarna och de oppositionella och säger att könsapartheid i Iran ingår i ”invånarnas kultur”, har i själva verket mycket gemensamt med makthavarna i Iran. I samma spår följer svenska statens initiativ att ordna konferens om islams och kristendomens gemensamma drag och bjuda in en av regimens representanter, Larijani, att hålla tal i konferensen.

Kan man egentligen ha så stora förväntningar på en regering som i smyg överlämnar regimens terrorister och ger möjligheter för Hisbollah (islamiska fundamentalister) att bedriva

terrorist- och spionverksamheter mot de oppositionella? Hur kan man sätta värde på en stat som ger rättsligt skydd till kvinno- och barnfientliga ritualer i islamiska familjer? Bara under förra året exporterade det tidigare Boforsföretaget Chematur Engineering maskiner och annan

tillverkningsutrustning till en sprängämnesfabrik i Iran (som Chematur byggde själva) för drygt 13 miljarder kronor.

Och slutligen, hur kan en regering som håller sina medborgare under ständig polisiär kontroll och gång på gång genomför nya nedskärningar inom barn- och äldreomsorg och ständigt försämrar arbetarnas levnadsstandard, företräda folkets talan?

Herr ambassadör, ni och er regering får tala för er själva och för företagsledarna i Sverige, men inte för de svenska medborgarna! Miljontals Iranier som beslutsamt ämnar sopa undan den islamiska regimen, kommer aldrig att glömma detta diplomatiska smicker.

Ned med den islamiska republiken!

Irans arbetar-kommunistiska parti (utlandsorganisationen)

30 dec 97