Öppet brev till
delegationerna vid ILO-konferensen
ILO:s 88:e
årskonferens kommer inom kort att hållas och representanter från Iran deltar i
den. Iran har varit skådeplatsen för våldsamma sammandrabbningar mellan
arbetarna och Islamiska republiken under förra året. Arbetarna har framträtt
med strejkaktioner, sittstrejker, gatubarrikader och demonstrationer mot
Islamiska republikens arbetarfientliga lagar, mot framtvingandet av alltmer
växande fattigdom och för att få sina grundläggande krav tillgodosedda.
Islamiska republiken har bemött dessa protester på olika sätt nämligen att
bruka väpnade styrkor, uppspåra och arrestera arbetarnas ledare med hjälp av Islamiska arbetarråden eller genom förhalningstaktik.
Arbetsmarknadsministern, Hossein Kamali – som valdes
till ILO:s styrelse i fjol – och Islamiska
arbetarrådens delegater, är alla representanter
för Islamiska republiken – en regim som hållit sitt välde
genom avrättningar, tortyr och stening till döds på tusentals människor över 20
år. Under Islamiska republikens välde:
·
Kvinnor är inte
likaberättigade med män vid anställning och lön. Diskrimineringen mot kvinnor
är också karakteristisk för den islamiska staten.
·
Yttrandefrihet, rätten
att organisera sig och rätten att strejka existerar inte.
·
Arbetarna förvägras
rätten till kollektivavtal.
·
Omkring två miljoner
invandrararbetare nekas varje rättighet och över två miljoner invandrare ska
deporteras under de kommande 12 månaderna.
·
Miljontals arbetare i små verkstäder är över huvudtaget utestängda från
arbetsrätten och arbetsgivarna har
fått fria händer för intensiv utsugning.
·
Enligt regimens egna
myndigheter har arbetarna på mer än 500 fabriker inte fått betalt i 3 till 15
månader, etc…
Alla de som från
Iran deltar i ILO-konferensen – vare sig statsdelegater eller s k arbetarnas
representanter som har valts av Islamiska
arbetarråden, tillhör motpartens sida, den som förtrycker arbetarnas kamp.
Arbetarnas kamp i
Iran har hittills fått stöd från arbetarorganisationer i olika länder. Den
internationella solidariteten har varit en viktig hjälp för de iranska
arbetarna i deras sammanstötningar med Islamiska republikens våldsamma attacker
på deras arbete och levnadsvillkor. Så länge som arbetarnas verkliga
representanter är inte närvarande vid ILO-konferensen är det en naturlig
förväntan från arbetarna i Iran att ni avspeglar deras protest mot närvaro av Islamiska arbetarrådens representanter, mot närvaro av regimens
arbetsmarknadsminister i ILO:s styrelse och sätta press på Islamiska republiken
p.g.a. dess arbetarfientliga lagar.
Med vänliga
hälsningar