Vi lever i en värld där härskar kapitalet.
Grundlagen i detta system är privategendomen och profit. Hela produktionen är
basrad på vinst inte på att tillfredsställa medborgarnas behov. Fattigdomen och
arbetslöshet är inte produkten av den ena eller den andra regering utan är en
förutsättning för systemet. Problemet är de kapitalistiska förhållandena inte
”marknadens diktatur”; de förhållandena i vilka måste arbetarna, folkflertalet,
sälja sin skaparförmåga och arbetskraft
för att kunna överleva. Arbetskraften köps och säljs liksom alla andra varor i
detta system. Arbetslöshet är nödvändig i det kapitalistiska samhället för att
ständigt hålla ner priset på arbetskraften.
Fattigdom och rikedom säkerställs i samhället
med hjälp av rättsväsendet och polisen; välfärd, vård och sociala försäkringar
skärs ned för varje dag; hunger råder i hjärtat av industri- och demokratiska
länder; arbetslöshet och dess spöke har ruinerat arbetarfamiljer; ännu i
Internetåldern är kvinnan inte jämställd med mannen; religion, kyrka,
nationalism och rasism splittrar arbetarklassen – allt detta är kapitalets och
profitens diktat. Man kan inte lösa dessa problem genom att byta ut Carl Bildt
eller Göran Persson. Deras partier är politiska språkrör för bourgeoisiens
höger- och vänsterflygel. Parlamentsvalet är den lagliga processen för
maktskiftet inom den härskande klassen och skaffandet av politisk legitimitet
för den klassen. Alla sådana regeringar har i uppgift att bevara den kapitalistiska
egendomen och utsugningen; att säkerställa den politiska stabiliteten för
kapitalackumulationen.
I det kapitalistiska systemet, vare sig
statlig eller privat, är arbetaren lönarbetare. Det finns ingen typ av mänsklig
eller godhjärtad kapitalism. Social rättvisa, frihet, jämlikhet och
människornas välfärd kommer aldrig att förverkligas i detta system.
Arbetarklassens iögonfallande förmåga att producera rikedomar, har blivit en
faktor i dess egen träldom medan de som bygger världen kan själva leda samhällets angelägenheter. Det är bara
arbetarklassen som kan åstadkomma allmänhetens frihet och jämlikhet. Men detta
förutsätter att arbetarklassen tar avstånd från de borgerliga vänster- och
högerpartiernas lösningar och politik. Detta förutsätter att arbetarna träder
in på arenan med den politiska visionen att omvandla systemet och upprätthålla
en bättre värld. Detta förutsätter att arbetarklassen bildar ett socialistiskt
parti som förmår att räta upp sig som samhällets befriare framför alla
borgerliga riktningar; ett parti som kämpar både för förbättringar i samhället
och för en genomgripande förändring av systemet.
Mänskligheten
står inför antingen det kapitalistiska barbariet, som är packad i teknologins
folie, eller ett arbetarstyre med det fria socialistiska systemet. Det finns
inte en tredje väg för arbetarklassen.
Utlandsorganisationen för Irans Arbetar-kommunistiska Parti – Stockholm
sektionen
990909